Dikter

Standard

Jag gör ett undantag från bloggens ideal och visar upp ett par färska dikter. I min poesi finns sällan någon här-och-nu känsla, utom kanske mellan raderna. De handlar om dagdrömmar, minnen, minnen av drömmar och andra djupa saker.

Den första tillägnas de chilenska gruvarbetarna  som befriades,  en sorts hedersvisning som passar även om de kanske inte var så långt söderut som Patagonien.  Från ett gruvsamhälle till ett annat vandrar ju tankarna ibland.

Drömmen om Patagonien

Min djärvaste dröm var feg, ofrånkomlinen.

Att erkänna det är ett viktigt steg, hopp finns i bekännelsen.

Jag drömde om en höströd vår. Jag hoppades att ingen skulle finna några sår.

Jag drömde om en sång på jordens språk och att ingen skulle minnas några bråk.

Jag drömde om slipade klippor med växtlighet mjuk,

jag drömde så hårt att jag höll på att bli sjuk.

Jag drömde att sanningen skulle befria andra,

själv var jag väl redan fri att vandra.

Genombrott

Genombrott, jag ville aldrig begå några brott.

Jag ville aldrig riskera att skada. Varför simma så länge man kan vada.

Jag trodde på att alltid vilja väl, på att inte störa en känslig själ.

Jag trodde på den optimala genorositen hos de snåla.

Jag trodde på allt det som jag lärt mig tåla.

Du borde begripa att du inte kan slå an den där tonen? Vart vill du nå med konspirationen?

Viskningar så starka att de stör, som skrämmer folk så att de inte hör.

Inte vill du väl störa med flit?

Människor är så sköra och har så lite tillit.

Rubba inte trygga vanor, den lilla tro som finns kvar.

Skicka mig inte in i nya banor innan du gett ett svar.

Innan du gett en garanti mot skador som jag kunde orsaka oavsiktligen.

Ingen allergi, det du visar, jag dig prisar, inte med den matchningen.

Någon kan dock titta snett, någon som alltid svikt trots att orden låtit rätt.

Allting ställs på sin kant. Kan det du säger vara sant?

Jag tror att du säger som det är, trots att sanningen är vass, rispar och skär.

Jag bryter ytan trots att det är kallt och vått.

Din omsorg om mig gav mig mod till ett genombrott.

Jag ville aldrig… jag ville alltid… det här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s