Jag glömde tacka busschauffören.

Standard

I söndags när vi skulle först till gudstjänst i Korskyrkan och träffa många vänner där och sedan träffa andra vänner på restaurang, ville vårt barn inte åka i sin vagn till busshållplatsen utan använda sin egna ben och gå och till sist springa till busshållplatsen. Spännande var det och sanningen är att om inte busschauffören sett oss och valt att vänta så skulle vi behövt gå till en annan busshållplats och vänta cirka 10 minuter till. Det hade vi vuxna med självbesinning kunnat acceptera. Men för vår dotter är det viktigt att hon blev sedd när hon sprang med egna ben.  Jag kände spänningen tillsammans med henne och jag glömde tyvärr att tacka. På turistbyråns vägg såg jag senare samma dag en inbjudan till en skrivareftermiddag med Solja Krapu. Hon är känd för dikten ”Jag behöver busschauffören”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s