Med rätt att minnas

Standard

I början av min  första graviditet mådde jag förhållandevis bra. Jag var trött men hade inget illamående eller några andra besvär. När jag inte hade piggnat till efter en några veckors förkylning  så gjorde jag ett graviditetstest som var positivt. Inför första MVC-besöket, veckan efter hade jag ätit för mycket pannkaka och choklad så jag fick för högt glukosvärde, och fick göra ett glukosbelastningstest som tog en hel förmiddag.

Klassiskt nybörjarmisstag, ät aldrig godis förmiddagen före ett viktigt blodprov.

Sedan följde en resa till yngsta systerns studentfirande och jag passade på att leta efter ärvda barnkläder.

Vid andra MVC-besöket kl 13 den 7/7 2009 när man för första gången skulle kunna höra hjärtat så hördes ingenting. Varken barnmorskan eller jag blev särskilt oroliga, Barnet är nog5-6 dagar yngre än beräknat och glömmer sig väl, gissade vi.

Sedan gick det fort redan eftermiddagen samma dag började jag blödapå ett mensliknade sätt och på natten blev det än värre. Vid 5-tiden åkte jag in till akuten med ambulans. Nästa förmiddag vilade jag ut på sjukhuset efter konstaterat missfall. Jag fick dropp till frukost och sedan en vanlig lunch. Redan kl 13 fick jag lämna sjukhuset.

Jag skriver för att vi är för få som skriver. De barn man tänkt på och planerat för kommer allttid att finnas i tankar även om det inte synt utåt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s