Namnet

Standard

Precis som jag har lovat i en diskussion på Facebook skriver jag nu en språkvetenskaplig text om Guds heliga namn,  som  det sägs att vi inte vet hur vi ska uttala på korrekt modern hebreiska  och något om varför vi inte veta det. Det finns intressanta teologiska frågor också men de ska jag försöka att hoppa över.

Gud presenterade sig för Moses vid den brinnande busken,  som Abrahams Isaks och Jakobs Gud. Moses var inte nöjd med det utan frågade efter Guds namn och fick svaret ” Jag är den jag är” säg därför till alla som frågar efter din fullmakt ”Jag är” har sänt mig.

Senare fick Moses i uppdrag att förmedla Guds tio budord till sitt folk hebreerna sedan han hjälpt till med att föra dem ut från Egypten.  Ett av  de buden lyder ”Du ska inte missbruka din Guds namn.” den finska formuleringen av samma bud lyder ungefär ” Du ska inte uttala Guds namn på ett fåfängt sätt.” Detta har gett upphov till många omskrivningar och omsägningar varav Herren/ Adonai är den vanligaste historiskt.  Numera är det vanligt på hebreiska att skriva och säga Namnet /HaShem.

Många tänker dock att det är viktigare att inte missbruka Guds karaktär och rykte, än vilket namn man använder eller inte använder. Om man exempelvis tror att mänskligheten är älskad av Gud och ett av hans viktigaste skapelseprojekt så får man inte samtidigt behandla sina grannar som ohyra.  (Här kom visst lite teologi och politik iallafall).

Tillbaka till språken. Hur är det möjligt att inte veta? Jag vet ju hur  ”jag är” uttalas på en mängd språk ” I am, yo soy, ich bin, minä olen, ik ben, mån lav…)

Verbet ” att vara” är så vanligt att vi borde påminnas hela tiden om hur  ”att vara” i maskulinum singularis låter. Så funderade jag förut.

Redan efter knappt tre månader med hebreiska kan jag nu dela svaret med er.  ”Att vara” är så vanligt att det kan rationaliseras bort, helt enkelt underförstås.  När jag säger ”Ani isha”= ”Jag är en kvinna” så säger jag egentligen bara ”Jag en kvinna”. Det finns flera klurliga lösningar  som gör att språket fungerar utan att man behöver använda ”att vara.”  Bestäm form blir exempelvis ibland väsentligt, jämför gärna med finska och samiska som klarar sig utan bestämd och obestämd form.  Pronomen blir också viktiga.

Jag har tittat på lite språkjämförelse och sett att arabiska fungerar också utan att använda verbet” att vara.”

Nu har jag svarat på frågan ”Hur det är möjligt att inte veta uttalet på ett namn med den betydelsen.” Det var allt jag tänkte dela för den här gången även om det finns mycket fin musik där Gud respekteras som HaShem och även någon sång som har musikanterna har tänkt på vad det betyder att Gud presenterar sig som ”Jag är”, vad det berättar för oss om hans karaktär.

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s