Dagens djurdikt

Standard

NISSE

jagar helst fåglar
mot biltak och trädstammar,
strävar uppåt språngvis,
Släktens katt

Vid dåligt väder
han kurar i ett hörn
stör ej, rivs

Annonser

Ett grönt rum

Standard

uppgift: skriv om 12-års åldern

Rummet hade gröna tapeter. I en av tapeterna hade min undulater gjort en reva. Mina första egna husdjur, min farmor hade tagit med sig dem till mig.  Ända från Norrbotten kom de.  Enligt min farmor hade de tillhört en släkting som jag hade träffat men som jag inte kunde minnas. Jag hoppas hon hade rätt, att det inte  var någon viktig, någon som jag borde minnas och hedra, för inom ett år hade jag bytt ut de tråkiga undulaterna mot en trevlig katt.

Huset var vitt och hade inte häck på alla sidor. På en sida var det en öppen sluttning varifrån man kunde gå rakt in skogen.  Rakt in friheten, rakt in i äventyren.  Det var en vanlig dikad granskog, med kraftledningsområden som var någon slags hedar med enbuskar och  ljung. Min katt följde mig. Han var en busig kattunge och gick i stora cirklar runt mig. Ofta så att han inte syntes, men jag visste att han var med. Denne lille katt blev bara 1 år gammal. Men våra 8 månader med katten är ett mycket fint minne.

Det var 1 km till den lilla skolan, på vårvintern gick jag oftast långsamt och sparkade på knastriga isfläckar. Även om vägen var tråkig fanns det alltid någonting att upptäcka. På skolan var jag oftast ensam även om jag som 12-åring börjat anstränga mig för att vara med och jag hade just fått tips från min lärare om en möjlig uppgift i bollspel, nämligen försvarsspel.  Jag tog till mig tipset om var som 12-årig med även i fotbollen på raster, alla fick vara med, även de sämsta.  Ändå kände jag min ensam i skolan.

Bokbussen kom till byn, varann vecka. Varann gång stod den nära mitt hem,  varann gång nära skolan. Jag missade inte en enda gång. När jag var 11 år tipsade bibliotekarierna mig om Michael Endes bok ”Den oändliga historien”  när jag var 15, tipsade de mig om Vibeke Olssons romaner om kristna och skeptiker på romartiden. Jag minns inte var de tipsade om när jag var just 12, men förstå vad bokbussen var viktig för mig.

På lördagarna brukade jag och min bror gå på Pyssel i en kyrka, ledare var en kvinna som hade egna barn i min klass och i min brors klass, de var hennes två yngsta barn.  Efteråt brukade vi vilja följa med  till deras bondgård  och leka. Ordentliga som vi var gick vi oftast hem först, mer en 1 km, bad om lov, ringde att sa att det gick bra och cyklade sedan iväg. Min klasskamrat och jag lekte bara tillsammans på lördagar, aldrig i. skolan. Men hennes mamma skriver numera underbara ovanliga brev på riktigt papper till mig och kommer ihåg oss i sina förböner.

 

Missförstådd katt

Standard

Jag känner en katt som ganska nyligen har fått flytta från en lägenhet till ett hus. Jag brukar hälsa på henne i den nya bostaden för jag kände henne lite innan också.

Vi människor förstår oftast inte vad katter menar, på det sättet är alla katter vi försöker umgås med mer eller mindre missförstådda.

Iallafall den här katten är mer sällskaplig mot människor än många andra katter är. Hon vill exempelvis att man klappar henne medan hon äter.

Häromdagen när jag var på besök och jag hade klappat henne lite så reste hon sig upp. Jag trodde att det var dags att gå till matskålen och att hon ville att jag skulle fortsatta klappa. Det var fel. Hon sade ifrån med ett försiktigt nafs och gick sedan ner under sängen för att lägga sig.

Den senaste gången jag besökte henne tänkte jag på detta att det kan vara svårt att förstå vad en katt menar. Det var ganska mystigt:  jag klappade och hon spann men hon tittade en aning hotfullt mot mina händer. Jag tänkte :

-Den här gången är hon väl ändå inte trött och less, hon spinner ju.

Jag tog fram hennes kattleksak och det var helt rätt, jag förstod till slut. Men om jag hade varit en äldre katt skulle jag nog ha förstått direkt.

Den finns en annan katt där den här katten bor nu. En katt som verkar längta till sommaren för att kunna jaga fåglar ute.

De är väldigt olika varandra men skulle förmodligen förstå varandra bra. De har inte fått träffas obevakat ännu för att människorna är så försiktiga, och detta råd har givits av experterna:

Först ska båda katternas doft finnas i hela huset innan de får gå och hälsa fritt.