Tillfälliga hem

Standard

Vi bor just nu på två ställen, på ett sätt som gör att båda bostäderna känns tillfälliga och därigenom bättre. När jag var i Umeå på jullov kändes det som att vara i en sommarstuga eller i ett trivsamt vandrarhem. Jag hade inte tagit med mig denna dator  så jag kunde varken pyssla om mitt översättningsföretag eller roa mig med internet.

Några små undantag gjordes givetvis. På biblioteket går finns internetdator avsedd förr en kvart i taget och när  hemresan till vårt andra hem, här i Sundsvall, fanns det skäl att använda mannens  jobbdator  för att planera resan på bästa sätt.

Här i Sundsvall har vi TV och jag skulle vilja  nämna att Idol-finalen den sjätte december var en oväntat godbit, en final mellan Umeå och Sundsvall.  Juryn, och även jag själv får jag erkänna, verkade ju tro att Eric från Leksand skulle vara med i Finalen. Just för att vi uppskattar bägge städerna så mycket och tyckte att båda finalisterna var OK,kunde  vi se finalen utan att bry oss  särskilt mycket om vem som skulle vinna.  Men  det bästa Idol-relaterade inslaget på TV var Markus Fagerwalls dokumentär Raja/ Gränsen en avspänt dokumentär med mycket bra musik från Tornedalen. För mer än 200 år sedan förändrades människors liv när den nya gränsen tillkom och detta påverkar unga människor idag, särskilt de som vill använda minoritetsspråk.  2013 års Idol-finalen  var mer ytlig och nämnde inte ens Finland trots att det råkade vara Finlands självständighetsdag. Här finns mycket att säga men jag vill med detta inlägg bara säga att våra bästa hem på jorden är tillfälliga

 

 

Vardagsmotion

Standard

Idag var jag ute med barnen på skolgården största delen av mina tre arbetstimmar. Det är viktigt att observera rolig pulkåkning och fint byggda snöfåtöljer. Det är också viktigt att observera konflikter, olovlig snöbollskastning och slagsmål. Även om vi inte hinner förhindra bråk är det viktigt för barnen att bli sedda.

I övrigt hinner jag och orkar jag inte motionera vilket bekymmrar mig just nu. I måndags eftermiddag tog jag mig till badhuset
men jag fick värk i nacke och axlar ganska snabbt.

Kanske på grund av att det var kallt ute när jag gick till badhuset så att jag spände mig. Jag klarade bara 10 minuter i bassängen och 10 minuter i bastun, nackspänning gav mig yrsel och andnöd. Det kändes som ett onödigt dyrt och plågsamt badhusbesök.

Gym finns lyckligtvis inne i huset där jag bor. Inga transportsträckor som man riskerar att förfrysa sig på.
Men jag har fortfarande lite ont i axlarna och vill inte styrketräna idag.

Tänk var bra det är att jag har rätt jobb. Tack vare jobbet får jag alltid motion på vardagarna.

Ovanligt mycket liv

Standard

Min dag har varit mer fullteckned än den varit på länge.

På förmiddagen träffade jag samtliga 22 barn på min blivande praktikarbetsplats. De är snälla men tyvärr har de det för trångt, det finns plats för broderier, tecknande och pärlplattor men det verkar inte finnas någon plats för hopp och spring.

Sedan gick jag fem kilometer till tvillingstaden Malmberget, jag hade tid på vårdscentralen för ett rutinbesök.

Medan jag gick tyckte jag att det fanns ovanligt lite fåglar och att det var ovanligt lugnt det är ju vinter.( Jag gissar att temperaturen var mellan -1 och -9, när det är så lagom kan jag promerera men vid -20 går jag helst inte.)

Men när jag skärpte uppmärksamheten upptäckte jag direkt både talgoxar och skator och väl framme i Malmberget en stor flock sidensvansar i ett par träd nära kyrkan och vid Sporthallen satt ett par duvor.

Visst går det att upptäcka liv om man frågar efter det.

Helg

Standard

Jag bloggade inget under helgen. Det var avsiktligt för att få lugn och ro. Det fungerade vi fick helgfrid.

Visst måste vi ofta handla eller tvätta även under helgen, men det viktiga tycker jag är göra sådana saker utan stress.

På lördagen efter handlandet och lunchen gick vi även en promenad på ca 75 minuter till Vassara älv och längs älven.
Det var mulet och snöade milt och marken var redan snötäckt,
vitt,vitt,vitt…

När vi hade kommit till hembygdområdet gick vi över älven på en liten bro, på en plats där älven är lite mer forsande. Där såg vi en strömstare .

Jag brukade se strömstare i februari i Småland när jag var tonåring, jag har inte sen en sådan fågel i oktober förrut.  Men det var precis rätt miljö.

Tänk att jag kan bli så glad av att se en liten fågel som bara lever sitt eget liv.

Igår var jag bland kristna nästan hela dagen, täckte in hela spektrumet med psalmer från 1400-talet och moderna popsånger Leonard Cohens Halleluja i en svensk version, sjungen av två barn i lågstadieålder.  Det var generöst med fika och mat och det behövs för att orka med en sådan kyrkdag.

En människa promenerar

Standard

En tvivelaktig vuxen människa promenerar mitt på ljusan dag, har uppenbarligen aldeles för mycket fritid.

Människan promenerar, snöns röst hörs under fötterna. Människan går i motlut längs Leastadiusvägen och drar in ljus in i själen, medan det ännu är dag.

För mycket frihet, för mycket ljus, viskas det.

Människan passerar dansens hus, det före detta kapellet och verkar tänka:
om man bara kunde komma in dit till värmen, komma fram till att förstå andra människor bättre.

Människan går från fråga till fråga, ett steg i taget.