Att åka ”utomlands”

Standard

Hej! Jag bygger detta inlägg runt två saker jag under denna månad hört mitt stora barn säga. Inte därför att det var särskilt gulligt sagt utan för att jag av olika principskäl skulle kunna säga samma saker själv. Jag försöker ju blogga om min egen vardag, inte lämna ut mina barn

En bakgrund är att flera vi känner väl  i dagarna flyger och far till fjärran kontinenter,  och  de har alla goda skäl till sina resor. I början av månaden var vi på ett läger i en liten kustby utan  affärer,  och där lekte dottern med några kompisar som snart ska åka hem till Sydafrika där deras föräldrar för närvarande jobbar.

I slutet av lägret var dottern ganska trött och less och sa:

– jag vill åka utomlands….

Då förväntade nästan mig att hon skulle säga att hon ville åka dit som de andra skulle,  så fortsättningen överraskade.

-kanske till Stockholm…

Jag gick inte in på att Stockholm faktiskt ligger i Sverige för att det hinner hon lära sig sen.   Och fokuserar man att Umeå ligger i Sapmi så hamnar väl Stockholm per definition ”utomlands”.  Jag tycker faktiskt att hon har en bra attityd, efter fem dagar med bara en liten godiskiosk som bara är öppen några minuter i taget vid efterrättstid så vore Stockholm med dess mångfald en lockande kontrast.

Häromdagen övade vi föräldrar lite engelska med dottern, det gäller att passa på när hon frågar efter det.

Följande morgon har vi följande konversation:

-Får jag lära mig tyska?

-Guten Tag!  Det betyder ”God dag!”

– Nej, jag vill lära mig ett språk som finns i Sverige, som jag inte förstår.

-Menar du finska?

-Ja.

Till sammanhanget hör att jag som mamma har hållit på med finska i 16 år, men det känns inte så viktigt huruvida det någonsin blir av för dottern att lära sig finska ord och finsk grammatik. Värdegrunden är viktigare.

Slutligen vill jag säga att jag skulle också vilja åka ”utomlands” till andra landskap för att träna lite mer på några av de språk som finns i Sverige.

3 reaktioner på ”Att åka ”utomlands”

  1. Hej, här i Finland övar vi också svenska 🙂 Jag är en facktextöversättare (från engelska och franska till finska) som lärde sig svenska i skolan, som vanligt. Vi är en helt finskspräkig familj, trots att min man har svenskspråkig bakgrund i släkten. Vårt son började i språkbad (kielikylpypäiväkoti) som 4-åring. Nu går han i en spräkbadklass i skolan. Klassläraren talar bara svenska åt barnen i denna klass, de andra lärare talar finska nog till dom. Me vanhemmat joudumme auttamaan läksyissä, joten saamme itsekin ruotsin harjoitusta! Lisäksi luen ruotsinkielistä sanomalehteä joka päivä (Västra Nyland). Ter veisiä!

  2. Hej! Här i Umeå finns inga språkbadsskolor för minoritetsspråk, (skolor med exempelvis engelska för svenskspråkiga finns dock) för att få plats på en finskspråkig förskoleavdelning så måste en förälder aktivt ha haft finska som umgängesspråk med barnet. Vi är en helt svenskspråkig familj, trots att min svärmor (nu avliden) hade tyska som modersmål och trots mitt stora intresse för finska och samiska språk. Jag har under fem år varit registrerad som egen företagare, översättare från finska och spanska till svenska. Men jag har bara jobbat då och då och anser mig inte vara etablerad som översättare.

    Min dotter är fyra år och hon väntar ivrigt på att på träffa sitt syskon som ännu inte har fötts.

    Ystävällisin terveisin, Emma

Lämna en kommentar